Novell-ljuset

Noveller/Dikter Permalink0

Ljuset

Jag tar sakta fram handen med tändstickan som har en lågan till ljuset som står i mitten av mitt bord. Ljuset fångar upp lågan och börjar sakta lysa upp mitt rum. Jag kollar på ljuset, sen kollar jag in i lågan. Jag

 ser värmen och jag känner den. Jag ser ljuset och det fångar mina ögon upp och jag blir alldeles varm inombords. Men samtidigt är det väldigt mörkt runt resten av rummet. Alldeles kallt och lite läskigt. Varför är en sån liten del av rummet så varmt och ljust medan resten av rummet är alldeles mörkt och kallt.

Allt känns så glädje fullt och hoppfullt runt ljuset medan det känns alldeles tomt och sorgset runt om i rummet. Men hur kan ändå motsatserna vara i samma rum? Det verkar som att det går bra och det är nästan så här det ska vara på något sätt. Hur kan dom smälta ihop så där bra när jag känner skillnaderna så mycket? Men på nått sätt tar ljuset över i rummet fast det mörka finns där så drar man till sig ljuset till slut.

En tanke slår mig. 
Ljuset är livet. 
Precis som ljuset fungerar i rummet så fungerar livet. 
Många delar i sitt liv är tomt, jobbigt, kallt och mörkt.
Medan dom här ljusa, varma och glädje fulla delarna finns i livet.
Fast man har dom här tunga delarna i livet så lyser dom här delarna upp av den här värmen och glädjefulla hoppet till slut fast allting känns svårt.

Jag ler för mig själv och tycker att det här hänger ihop väldigt bra.
Men då slår det mig.
Jag kanske har det så här i mitt liv. Men tänk dom som har ingen eller inget.
Dom som kämpar varje dag för att få vatten eller mat, har ingen familj och har ingen stans att bo. Det är ju bara alldeles mörkt och kallt hos dom.

Jag blåser ut ljuset och jag ryser i hela kroppen, hur kan någon klara av det här. Varför ska så många ha det så här?
Jag tar upp tändstickan med darrande hand och får en låga och tänder ljuset igen.

Tur att jag kan göra så här. Tur att jag kan bara få ljuset att lysa när jag vill. Tur att jag har det som jag har.
Vilket otur att vissa aldrig får upptäcka den varma lågan i ljuset..
Den som är så fin.

Av: Ellinore Back

Till top