Novell: Det varar för evigt!

Noveller/Dikter Permalink0
Det varar för evigt!
 

Kommer du ihåg?

När vi första gången kollade in varandras blickar och vi båda börja le.

Kommer du ihåg det?

Sen också första gången vi skulle träffas utanför skolan. Vi båda hade bestämt att vi skulle kolla på bio. Vi garvade igenom hela filmen och vi glufsade i oss massa popcorn. Man skulle ju inte ha velat vara dom andra i bio salongen men just då hade vi det så roligt så vi struntade i om vi lät alldels för mycket.

Kommer du ihåg?

Jag minns också så väl den där sommar kvällen då vi båda cyklade som galningar till badstranden för vi skulle se vem som var snabbast. För vi tävlade ju i allt och du vann ju nästan alla gånger eftersom du var mycket snabbare och starkare än mig. Efter vi hade badat satte vi oss på klippan och kollade på solnedgången som skimrade så fint på vattnet. Vi båda kunde prata i timmar om allt och ingenting.

Kommer du också ihåg det?

Något jag inte glömmer är första gången vi råkade krama varandra lite extra länge och du tog tag i min hand och kollade in mina ögon innan du skulle springa till bussen. Efter den kvällen förstod jag att du har känt lite extra för mig också.

Jag minns det så väl, gör du?

Sen har vi ju alltid fått höra så mycket snack omkring oss att en tjej och en kille kan aldrig funka i längden som bara kompisar. När dom tjata som mest om det så smet vi ifrån skolan och köpte godis och hyrde en skräckis för vi gillade att skrämma upp varandra.

Det måste du väl komma ihåg?

Något jag kommer ihåg fast ändå inte måste ju ha varit våran första fylla tillsammans då vi båda satt hemma hos dig och drack och sedan blev vi alldels för fylla och sprang runt och skrek våran favorit låt över hela området från din trädgård så att dina grannar hörde. Dina föräldrar blev jätte förbannade på oss när dom kom hem dagen efter och fick höra vad som hade hänt och sa att sånt här får inte 14 åringar hålla på med. Fast vi struntade i det och har skrattat massor utav gånger om hur rolig kväll det var.

Ett minne du måste minnas?

Vi har ju så många minnen så jag vet knappt vart jag ska börja och sluta. Vi har skrattat i mängder och haft varandra genom vått och torrt. Fast vi aldrig tog steget och insåg att vi gillade varandra mer än som kompisar så var det mina tre lyckligaste år i mitt liv!

Känner du samma sak?

För jag minns ju allt, precis allt…Jag minns också den sista dagen. Den sista dagen du kollade på mig. Den sista meningen du sa till mig. Du sa att jag skulle komma ihåg att ta med din tröja jag har fått låna av dig. För den kvällen hade vi bestämt att vi skulle ha en spelkväll hemma hos dig. Kvällen blev inte alls som vi hade tänkt oss. Inte någonstans rättare sagt. För hur skulle vi veta?

Hur skulle vi veta att du skulle försvinna från detta jordeliv?

Den natten du försvann kunde jag inte tänka på nått eller göra nått. Det enda jag kunde göra var att sitta där vid bilvägen och hålla om din tröja och titta ut på vägen där flera ljus var tända och ditt foto stod i mitten. Allt blev bara tomt inom mig, allt blev bara svart när du försvann.

Och här står jag ett år senare vid din gravsten som alltid är så vacker med blommor och ljus. Men det vackraste utav allt är det fina fotot som står i mitten. Allt står lika stilla och lika svart än idag när jag tänker på dig. Men jag vet ju att snart ses vi igen fast på en annan plats. Det vet jag.

Jag tar långsamma steg och hoppar upp på min cykel och tar bestämda tramp steg på cykeln. Hoppar av den och går fram till stranden och kollar ut över havet som glittrar så fint.

Vi båda sa förut att vi ska hålla ihop för evigt. Det här är inte för evigt.

Jag tar av mig alla kläder förutom mina underkläder och tröjan jag skulle ha gett dig. Jag tar långsamma steg ner i vattnet, kollar upp mot himmelen och säger:

- Det här är för evigt…

 Tar ner mitt huvud under vattnet. Jag kom aldrig upp igen…

Skriven av: Ellinore Back 22/05-13

 

 

Till top